Press
Ibland tror jag hela världen raserar för en del människor när jag inte svarar i telefonen under en dag, åker bort i några dagar eller inte kommer när den andre vill att jag ska komma.
Jag vet inte hur jag ska skriva för att få er att förstå hur frustrerad jag är och hur pressad jag blir? Har fan aldrig känt mig så instabil mentalt som jag gör nu. Jag skulle kunna gråta i timtals och då inte över något specifikt utan för att jag är så pressad. Vardags grejer pressar mig, eller sånt som andra förväntar sig att jag ska göra/ta hand om som jag helt plötsligt kanske inte gör?
Jag tänker sätta stopp nu.
Jag kan inte vara överallt, jag är ingens husa eller betjänt! Jag älskar att skämma bort vänner, hjälpa dom. Men om det inte uppskattas blir jag riktigt sårad i längden. Så nu tänker jag bara hjälpa och stötta de som verkligen behöver det och som visar tacksamhet!
Alla andra kan sluta be mig göra saker nu. För min egna skull säger jag nej till er!
Min faster brukade bli vansinnig över en sak.
Hon kunde lämna huset för att för en gångs skull göra något som bara var för hennes egna skull. 5 min efter att hon åkt ringer barn, man eller så och frågar vart hon är, när hon kommer hem, har du gjort någon mat, vart är min grej, kommer du hem snart?!? Hon blev helt galen till slut.
Jag känner EXAKT så nu.
Jag gör aldrig något för mig själv mer och när jag väl försöker så är det alltid någon som förstör/ger mig dåligt samvete för att jag unnar mig något.
Fan vad besviken jag blir då!
Skiter i om det blev miljoner skrivfel. Det gick utav bara farten när jag skrev!
